torsdag 1 september 2011

Nervös!

                                Nu är det endast två veckor kvar tills jag lämnar Sverige,
                                             och jag börjar bli dödligt nervös!!

Jag kan inte fatta att jag fakiskt ska åka, att jag faktiskt ska lämna land, familj och vänner för ett helt år! Ska jag vara ärlig så är jag egentligen för rädd för sånt här, jag är rädd för allt! Så man kan verkligen fråga sig vad jag tänkte med när jag bestämde mig för det här! Men och andra sidan så vet jag ju varför, men den anledningen börjar bli suddigare och suddigare ju närmare avgångsdatumet jag kommer...
     
Jag åker därför att jag behöver det, jag behöver komma bort härifrån och hitta den jag är och vad jag vill. Det senaste året efter studenten har jag i princip inte gjort någonting, jag har bara gått omkring och väntat på att någonting ska hända, på att livet ska börja. Tillslut kom jag fram till att jag inte kunde vänta längre, därför att det jag väntade på skulle aldrig komma. Man måste ta tag i sig själv och skapa sig sitt eget liv. Jag vill inte sitta här om flera år och tänka "tänk om", tänk om jag hade gjort det, eller det... Hur hade mitt liv sett ut nu då?

Jag vill leva... Jag väljer att leva och jag väljer att ta kontroll över mitt öde. Det är det läskigaste jag någonsin har bestämt mig för och vore det inte för min beslutsamhet så skulle jag aldrig gör det. Jag vet att det är det rätta för mig att göra, men mitt hjärta blöder varje gång jag tänker på att lämna min familj och mina vänner... Det hjälper att tänka att jag kommer ju faktiskt hem igen och skulle jag mot fömodan inte trivas och vilja åka hem tidigare så går det alltid att boka om biljetterna. Men ska jag vara ärlig så skulle det nog kännas som att ge upp.

Så till andra sidan jorden bär det! och jag hoppas och tror att det kommer bli bra.




xxx

1 kommentar:

katarina sa...

Åååå hjärtat...det kommer bli bra!!
Du ska inte lyssna på en gråtande moster som inte vill att du ska åka. Du kommer få ditt livs äventyr och jag är säker på att du kommer hitta dig själv. Bara du lovar att du inte blir kär o stannar kvar..:)
Det komemr bli underbart roligt att få följa din vardag här på bloggen. En vardag som för oss vanliga dödliga kommer verka sagolik..
Ska bli spännande att få se bilder...maaaassor av bilder. Och du man behöver inte uppdatera flera gånger om dagen...inte ens varje...bara då man känner för det och har tid. Tänk när ett år har gått.. Då har du ju dessutom en dagbok med text och bilder...hur lyxigt är inte det??
Du kommer fixa det här...och vi här hemma kommer fixa det här.. var lycklig över att du kommer vara saknad!!
Puss min lilla emmi......jag älskar dig!
Katarina